Josefin

Puh, äntligen har Musik I Julbrådskan placerat sig bakom mig på tidsaxeln och kanske också tagit med sig min tid i Borlänges Kommunala Musiksola. Men man ska aldrig säga att det var sista gången för rätt som det är sitter man på scenen i Hagaskolan igen. Fråga min fagottkompis. I våras stod vi och sa att det kanske var sista gången vi spelade ihop, innan vi båda konstaterade "Nääääh, det blir nog fler gånger" - och mycket riktigt, några månader senare hade jag honom bakom mig igen. Så alla borlängemusiker: jag kommer inte att försvinna ur era liv!
Hursomhelst, om det nu är det sista man gör så måste man ju göra det bra, och jag önskar verkligen att jag kunde säga att jag gjorde det, men jag försökte i alla fall göra ett storstilat uttåg. Man kan väl säga att jag fick god hjälp på vägen av vår käre musikaliske ledare som klurat ut att i år var det tjejer som skulle göra bort sig inför en fullsatt aula och eftersom jag varit så uppkäftig under året så var jag självskriven i gänget (jag har faktiskt varit riktigt snäll i år, det var värre förr). Efter att ha sett över stämfördelning och instrumentering i orkestern presenterade han så sina utvalda tre: två drillflickor och en körtjej. En oslagbar sammansättning då numret skulle innnehålla både sång och dans.
Jaha, det var bara att sätta igång och plugga text och öva balettsteg. Tyvärr kan jag väl inte påstå att jag är särskilt graciös och drillisarna hade ett ganska rejält övertag på mig där, men vi redde ut det till slut.

Själva numret

1. Tre mikrofoner placeras framför orkestern

2. Stycket startar - orkestermusik

3. Efter ca 60 takter reser sig tre orkestermedlemmar från sina platser och tar plats vid mikrofonerna

4. De tre solisterna sjunger unisont en vers som handlar om tomten (och dirigentens runda mage)

5. Kort mellanspel, solisterna vänder sig om och tar på sig fjäderklädda diadem

6. Ballet innehållande långsam piruett åt vänster, svansjöfattning med rörelse åt vänster/vändning/rörelse åt höger, långsam piruett åt höger, svansjöfattning med rörelse åt höger, fria hopp, nigning

7. Diadem lämnas tillbaka

8. Solisterna sjunger sista versen

9. Nigning och återgång till orkestern


Det här var alltså det tänkta genomförandet och det mesta gick enligt planen på lördagsföreställningen, men under söndagen glömde undertecknad bort texten och missade nigningen efter balettdelen, vilket nästan medförde krock med meddansös. Och, det märktes. Men applåderna kom ändå så jag fick ny chans med nigningen, vackrare än någonsin.


Om vi ändå är inne på att göra saker för sista gången och se till att den speciella gången fastnar i minnet så kan jag berätta att jag troligen/eventuellt gjort min sista helgstädning på Willy:s (man kan aldrig veta med Ingvor). Jag passade på at göra något jag inte gjort tidigare - sova bort hela tillfället. Jag vaknade inte alls klockan sex som planerat, klockan var snarare halv tio och morgonmörkret hade redan ersatts av strålande sol. Det är inte ofta man känner sig så konstig som jag gjorde de förvirrade sekunder innan jag insåg vad som hade hänt och att jag lämnat Anna-Karin att ensam städa hela butiken. Jag skäms fortfarande som en hund. Hon verkade dock ta det hela bra och lät mig tillochmed köra skurmaskinen idag, fast hon med rätta kunnat kräva att jag skulle skrubba hela fruktavdelningen med tandborste. Vi skyller incidenten på sent pass på McDonald's. 
 
Framtiden
Två veckor kvar på donken (36 schemalagda timmar, som antagligen kommer bli fler, ingen av dessa på varken juldagen eller nyårsafton)
Tre veckor kvar till inryck. Dags att boka tågbiljetter.