All by ourselves
På dagen sex månader efter inryck satt jag åter på pendeltåget mot Kungsängen/Bålsta - och den här gången gled jag inte ut genom dörrarna vid Karlbergs station. Jag fick vackert sitta kvar och titta på sjöjungfrun som pryder p-snurran och spana mot mitt gamla fönster. När bussen stannat vid ändstationen Granhammar, precis utanför Livgardet, dansade jag in genom vakten och vidare mot kasernen. Det första jag gjorde var att rensa upp oredan i skåpen samtidigt som mina kollegor droppade in en efter en. Den kvällen passade vi på att åtgärde det lilla skämt som TRK förberett ått oss innan muck. Ovanför alla kaserningångar finns en skylt som visar vilka som bor där. På vår står det, med svart text på vit botten:
IntUtbE Utbildningskompani US
FöMusC AMK/TRK
Våra kära trumkårister hade tagit svart tejp och tejpat över AMK/, väldigt dåligt utfört jobb tyckte vi och tog bort deras tejp och täckte istället över /TRK med vitt. På lite avstånd ser man inte ens att något är galet. Nästa steg blir att ge sig på orienteringsskylten innanför vakten och vägvisarna inne på området.
Under vår första vecka på gardet utmärkte vi oss ganska snabbt som de soldater som inte har vett att ställa sig i rätt matkö och som gärna ställer tusen frågor till vakten i matsalen. Det var ett väldigt lugnt och harmoniskt liv, vi, en vaktstyrka och två plutoner från livkompaniet (som turades om att gå högvakt så i praktiken var det bara en pluton på regementet varje dag). Sg O har också visat sina allra bästa sidor, han har inte hetsat om onödigheter, vi har fått sovmorgon, han har peppat oss och talat om att vi kan, att vi är duktiga. Och det är vi. På tre dagar satte vi en figmarsch. Repetitionsarbetet började på måndag och efter några timmar gick vi till förinspelad musik, dagen efter spelade vi med noter och på onsdagen var det utantillförhör och noter och PA lades åt sidan. Vi hade en förövning på slottet på torsdagen för att känna på underlaget på inre borggården och några nöjda musiksoldater i tredje kolonn trampade rakt i den vita stjärna som bara kungen får beträda i vanliga fall. Jag funderade på att göra en avstickare i den rättvända genomgången vid utmarschen men konstaterade att avståndet var lite väl långt och Lt L hade säkerligen planerat manövern för att hålla stjärnan fri så det blev inget stjärntramp för mig.
På det hela taget har det varit en lugn period. Vi har repat och haft MX större delen av dagarna och det har varit en avslappnad stämning. Vi har roat oss med att resa tält på gräsmattan utanför kasernen och byggt vindskydd i den lilla skogen framför matsalen. Det som var tänkt som en repetition av lite GSU blev snabbt en tävling i bästa kamouflage. Grupp 4 vann med sitt Sagan Om Ringen-inspirerade tält. Men det har varit allvar också. Redan första kvällen i tjänst gick bussen till Skokloster för en taptospelning. Tidspress och platsbrist gjorde att Sg O gav klartecken för ombyte utomhus och helt plötsligt kom jag på mig själv med att stå i det fria iförd kalsonger, t-shirt, knästrumpor och basker. Vad säger reglementet om den kombinationen?
Den största händelsen som vi gör som AMP är redan avklarad - kronprisessans födelsedag. Vi var huvudattraktionen i uppvaktningen på Stockholms slott och det gav en extra kick att se hennes kungliga höghet digga med i trumsaluten.
Perioden avslutades med tre vaktparader och permissionsuppställning direkt utanför bussarna på högvaktsterassen. Om det finns någon som vill åka med bussen tillbaka till den här kurorten så är väl det ok, men jag tänker inte tvinga någon, sade Sg O på den sista uppställningen dagen innan. Det slutade med att fyra musiksoldater följde med bussen tillbaka till Livgardet för en dusch och kanske lite skoputs innan hemresan.
IntUtbE Utbildningskompani US
FöMusC AMK/TRK
Våra kära trumkårister hade tagit svart tejp och tejpat över AMK/, väldigt dåligt utfört jobb tyckte vi och tog bort deras tejp och täckte istället över /TRK med vitt. På lite avstånd ser man inte ens att något är galet. Nästa steg blir att ge sig på orienteringsskylten innanför vakten och vägvisarna inne på området.
Under vår första vecka på gardet utmärkte vi oss ganska snabbt som de soldater som inte har vett att ställa sig i rätt matkö och som gärna ställer tusen frågor till vakten i matsalen. Det var ett väldigt lugnt och harmoniskt liv, vi, en vaktstyrka och två plutoner från livkompaniet (som turades om att gå högvakt så i praktiken var det bara en pluton på regementet varje dag). Sg O har också visat sina allra bästa sidor, han har inte hetsat om onödigheter, vi har fått sovmorgon, han har peppat oss och talat om att vi kan, att vi är duktiga. Och det är vi. På tre dagar satte vi en figmarsch. Repetitionsarbetet började på måndag och efter några timmar gick vi till förinspelad musik, dagen efter spelade vi med noter och på onsdagen var det utantillförhör och noter och PA lades åt sidan. Vi hade en förövning på slottet på torsdagen för att känna på underlaget på inre borggården och några nöjda musiksoldater i tredje kolonn trampade rakt i den vita stjärna som bara kungen får beträda i vanliga fall. Jag funderade på att göra en avstickare i den rättvända genomgången vid utmarschen men konstaterade att avståndet var lite väl långt och Lt L hade säkerligen planerat manövern för att hålla stjärnan fri så det blev inget stjärntramp för mig.
På det hela taget har det varit en lugn period. Vi har repat och haft MX större delen av dagarna och det har varit en avslappnad stämning. Vi har roat oss med att resa tält på gräsmattan utanför kasernen och byggt vindskydd i den lilla skogen framför matsalen. Det som var tänkt som en repetition av lite GSU blev snabbt en tävling i bästa kamouflage. Grupp 4 vann med sitt Sagan Om Ringen-inspirerade tält. Men det har varit allvar också. Redan första kvällen i tjänst gick bussen till Skokloster för en taptospelning. Tidspress och platsbrist gjorde att Sg O gav klartecken för ombyte utomhus och helt plötsligt kom jag på mig själv med att stå i det fria iförd kalsonger, t-shirt, knästrumpor och basker. Vad säger reglementet om den kombinationen?
Den största händelsen som vi gör som AMP är redan avklarad - kronprisessans födelsedag. Vi var huvudattraktionen i uppvaktningen på Stockholms slott och det gav en extra kick att se hennes kungliga höghet digga med i trumsaluten.
Perioden avslutades med tre vaktparader och permissionsuppställning direkt utanför bussarna på högvaktsterassen. Om det finns någon som vill åka med bussen tillbaka till den här kurorten så är väl det ok, men jag tänker inte tvinga någon, sade Sg O på den sista uppställningen dagen innan. Det slutade med att fyra musiksoldater följde med bussen tillbaka till Livgardet för en dusch och kanske lite skoputs innan hemresan.
Sex månader vigda åt kungen och konsten
Arméns Musikkår 2007 har klarat av den första halvleken av sin utbildning och befinner sig nu runt om i Sverige för en välbehövlig halvtidsvila. När gruppcheferna befordrats till korpraler och hälften av vaktparaderna är avklarade kan det väl vara på sin plats med en liten tillbakablick på tiden som gått. Tittar man i backspegeln går det tydligt att urskilja tre olika skeenden i vår utveckling. Det första som hände var att vi proppades fulla med information om Försvarsmakten och lumparlivet, allt från utlandstjänst till systers mottagningstider, matsalsregler och resebeställningar. All information blandades med timmar då vid stod på ett ben i skyttehallen eller dansade en slags fyrkantig ringdans ackompanjerade av marschmusik - rak arm som pendlar nittio grader framåt, hälarna på lina, snärtiga vridningar med häng. Skulle vi någonsin ha så intensiva exercispass med bara grundträning igen skulle vi få spader direkt. Det var ren lycka när vi för första gången gick över Karlbergs borggård i musikkårsformering, gjorde helt om, gick tillbaka igen, gjorde helt om, gick tillbaka... gjorde halt. Enformigt skulle vi kanske säga nu, men då var det underbart. Det majoren försökte lära oss i repsalen den första tiden var mest att andas, lyssna och titta - den grundläggande orkesterskola som han ständigt refererar till. Målet var att vi skulle slippa prata med varandra.
Fas nummer två började när vi kom hem efter baskerprovet. I ett huj delades figget ut och projicerades på storbild. Marschtågsrepertoaren spikades och repeterades och innan vi riktigt förstod vad som hände satt vi på bussen till Linköping. I nästa andetag stod vi på yttre borggården och såg en viss sextioettåring glida förbi för att ta emot blommor från rikets barn. Vi kastades handlöst in i den tredje fasen. Spelsäsongen. Helt plötsligt fick vi väldigt begränsat med tid att repetera och att finslipa figget. I och med premiären var det värsta avklarat och de sista bitarna förväntas falla på plats allt eftersom vi mognar och får mer erfarenhet och vana. Både sittande konserter och parader avverkas som nästan ingenting. Direktiv ges till höger och vänster, lunchen tuggas knappt och bussarna packas på nolltid. När högsäsongen är som högst blåser domaren i visselpipan. Yrkesmusikerna jublar och hastar iväg på semester, Lt R kommenderar höger vänster om för de värnpliktiga och kasernen blir tyst och tom som en urdiskad konservburk. Men vi kommer tillbaka. Livgardet och de nya trumkåristerna behöver inte oroa sig, än har vi inte kastat in handduken. Nej, nej, vi har ju ett helt nytt figg att lära oss, det är klart att kronprinsessan ska få gå i sin fars fotspår och få en premiär på sin födelsedag. Dessutom måste vi ju ha något att visa upp på de högvakter vi ska gå när vår professionella del har ledigt från kasken och paradpjucksen. När de kommer tillbaka igen är det dags att åter blöta upp oboerören och damma av mekaniken får då blir det dags för konserter. Visst finns det godbitar att se fram emot även i andra halvlek - kanske kommer de båtmössor som Lt K suktat efter så länge att äntligen levereras till oss. Nu har de ju tydligen fått tag på röda tofsar.
Det finns antagligen mycket kvar att lära också, hittills har jag fått veta att pulverkaffe i princip kan jämställas med knark, att haschtofflor inte bör stå på golvet vid sängen och att det faktiskt går att byta till sig extra t-shirtar på Karlbergs supersäkra förråd. Jag vet hur det känns att ligga och sova tillsammans med ett femtontal andra personer inklämda i ett ganska litet rum, hur man får en oskyldig lek att urarta till allmänt hångel och exakt hur kaxig man är när man står i bara underkläder i korridoren på ett vandrarhem i Huskvarna för att en trumkårist låste dörren om sig när han skulle sjunga godnattvisor för de som redan låg och sov i rummet.
O aj aj aj aj puff, PANG PANG!
Väl mött på Livgardet - i synnerhet om du tillhör Arméns Trumkår 07/08!
Fas nummer två började när vi kom hem efter baskerprovet. I ett huj delades figget ut och projicerades på storbild. Marschtågsrepertoaren spikades och repeterades och innan vi riktigt förstod vad som hände satt vi på bussen till Linköping. I nästa andetag stod vi på yttre borggården och såg en viss sextioettåring glida förbi för att ta emot blommor från rikets barn. Vi kastades handlöst in i den tredje fasen. Spelsäsongen. Helt plötsligt fick vi väldigt begränsat med tid att repetera och att finslipa figget. I och med premiären var det värsta avklarat och de sista bitarna förväntas falla på plats allt eftersom vi mognar och får mer erfarenhet och vana. Både sittande konserter och parader avverkas som nästan ingenting. Direktiv ges till höger och vänster, lunchen tuggas knappt och bussarna packas på nolltid. När högsäsongen är som högst blåser domaren i visselpipan. Yrkesmusikerna jublar och hastar iväg på semester, Lt R kommenderar höger vänster om för de värnpliktiga och kasernen blir tyst och tom som en urdiskad konservburk. Men vi kommer tillbaka. Livgardet och de nya trumkåristerna behöver inte oroa sig, än har vi inte kastat in handduken. Nej, nej, vi har ju ett helt nytt figg att lära oss, det är klart att kronprinsessan ska få gå i sin fars fotspår och få en premiär på sin födelsedag. Dessutom måste vi ju ha något att visa upp på de högvakter vi ska gå när vår professionella del har ledigt från kasken och paradpjucksen. När de kommer tillbaka igen är det dags att åter blöta upp oboerören och damma av mekaniken får då blir det dags för konserter. Visst finns det godbitar att se fram emot även i andra halvlek - kanske kommer de båtmössor som Lt K suktat efter så länge att äntligen levereras till oss. Nu har de ju tydligen fått tag på röda tofsar.
Det finns antagligen mycket kvar att lära också, hittills har jag fått veta att pulverkaffe i princip kan jämställas med knark, att haschtofflor inte bör stå på golvet vid sängen och att det faktiskt går att byta till sig extra t-shirtar på Karlbergs supersäkra förråd. Jag vet hur det känns att ligga och sova tillsammans med ett femtontal andra personer inklämda i ett ganska litet rum, hur man får en oskyldig lek att urarta till allmänt hångel och exakt hur kaxig man är när man står i bara underkläder i korridoren på ett vandrarhem i Huskvarna för att en trumkårist låste dörren om sig när han skulle sjunga godnattvisor för de som redan låg och sov i rummet.
O aj aj aj aj puff, PANG PANG!
Väl mött på Livgardet - i synnerhet om du tillhör Arméns Trumkår 07/08!
Så göra vi när vi...
...väcker lägerbarnen. Sommarmusikskolan var i full gång när vi kom tillbaka efter permisen och när vi pratade med deras adjutant (en av våra busschaufförer) fick vi veta att vissa av dem tydligen hade lite svårt att komma upp till frukosten. Det håller ju inte. Morgonen därpå drog vi därför ihop nästan hela plutonen och plöjde genom korridorerna sjungandes och spelandes en gammal TRK-dänga (Undan, ur vägen, här komma vi från TRK, vi komma, vi komma från pepparkakeland).
Under deras sista kväll såg vi till att första vagga in dem i ett bedrägligt lugn genom att grilla och spela brännboll och fotboll tillsammans, men när klockradion visade 02.00 och vi själva skulle gå till sängs offrade vi en halvtimme åt att låta P 10 ljuda på slottet.
...lunchar på S1. Plikten kallade AMP till S1 för att göra både en utryckningsceremoni och en soldaterinran. Eftersom stackrarna på ledningsregementet inte får ut M/90-lätt bestämde kapten att den ska vi minnsann ha på oss - med vitutrustning. Jag vet inte om jag tycker att det var sådär överväldigande vackert och när regnet började strila hade det varit skönt med något impregnerat och långärmat. Hur som helst, vårt största problem var inte huruvida vi var snygga eller inte, det gällde snarare om vi skulle kunna få i oss någon mat. Av någon anledning brast en länk i matlagningen och vi fick vänta ofattbart länge på pasta. Den hann ta slut två gånger när vi stod i kö och ytterligare en gång när vi satt oss till bords. Varje gång tog det minst en kvart att få fram mer. Nog tyckte vi att det var lite märkligt att personalen i en soldatmatsal inte kan koka pasta så det räcker. Att stå i en stillastående matkö och veta att en uppställning i damasker kryper närmare och närmare är ingen rolig övning.
...firar midsommar. Sill, nubbe, färskpotatis, jordgubbar, midsommarstång, böghög på Fu B. Vad mer kan man begära? Kanske en utböling som däckar redan före klockan sju - amatör!
Vi fick allt vi behövde för att fira midsommar på vårt eget lilla vis.
...går vaktparader. Under midsommar när turisterna flockas ska Sverige visa upp de bästa vi har i paradväg. Alltså Arméns Musikkår tillsammans med vaktstyrkor från K1. Inte mindre än sex parader i rad hann vi göra tillsammans, varav en blev vår första i regn med enbart slagverk framför truppen.
...fysar i regnet. Tänk vad fiffigt att kombinera ett fyspass med en övning i att inte tycka synd om sig själv. Som vanligt ledda av Sg T sprang vi över kanalen och följde den till en liten park där det lägligt nog fanns en lång trappa som vi kunde springa uppför några gånger innan vi gick över på vår favoritövning: utfallssteg. Avslutningsvis aktiverade vi en tidsamskin som tog mig nästan fyra år tillbaka i tiden till de dagar då yahoo 030324 låg och plaskade i Soltorgsdammen tillsammans med sina nya klasskamrater och gäddan Åke. De soldater som inte trodde sig kunna bli våtare sprang helt enkelt genom en plaskdamm och insåg sig snart överbevisade. Det blev blötare.
...flyttar från Karlberg. Vi har alltid vetat att de soliga dagarna på slottet skulle få ett slut, men slutet har alltid tett sig avlägset. Fram till nu. Nu är namnskyltarna borta från dörrarna, fäktsalen är tömd, mattanterna, vakten och förrådet har fått sina avskedspresenter. I rummen bor inte längre några musiksoldater, vi har lämnat ifrån oss våra nycklar och våra passerkort.
Vår sista kväll regnade det så det blev en liten fest inomhus istället för ute på stranden. En fest som fick även vår hårdaste norrlänning att ta några balettsteg i korridoren.
...återintar gardet. Nu är det dags att visa vilka som är snyggast. Vi hade tänkt oss ett segertåg in i vår kasern, men det visar sig snart att våra logement har fel möblering så det första vi måste göra är att möblera om, med all packning inburen och sedan slänga in våra saker i skåpen och trycka igen dörrarna för att hinna till permissionsuppställningen för att sedan rusa vidare till bussen som går till pendeln som går till tåget hem. Och det där med att se andra soldater fascineras av vår skoputs blev inte heller av. Alla andra hade redan övningsuppehåll och permis. De kommer fortfarande ha övningsuppehåll och permis när vi kommer tillbaka. Märkligt nog verkar Livgardets värnpliktiga personal ofta bestå av oss och vakten.
Vi fick i alla fall grädde till pannkakorna.
Under deras sista kväll såg vi till att första vagga in dem i ett bedrägligt lugn genom att grilla och spela brännboll och fotboll tillsammans, men när klockradion visade 02.00 och vi själva skulle gå till sängs offrade vi en halvtimme åt att låta P 10 ljuda på slottet.
...lunchar på S1. Plikten kallade AMP till S1 för att göra både en utryckningsceremoni och en soldaterinran. Eftersom stackrarna på ledningsregementet inte får ut M/90-lätt bestämde kapten att den ska vi minnsann ha på oss - med vitutrustning. Jag vet inte om jag tycker att det var sådär överväldigande vackert och när regnet började strila hade det varit skönt med något impregnerat och långärmat. Hur som helst, vårt största problem var inte huruvida vi var snygga eller inte, det gällde snarare om vi skulle kunna få i oss någon mat. Av någon anledning brast en länk i matlagningen och vi fick vänta ofattbart länge på pasta. Den hann ta slut två gånger när vi stod i kö och ytterligare en gång när vi satt oss till bords. Varje gång tog det minst en kvart att få fram mer. Nog tyckte vi att det var lite märkligt att personalen i en soldatmatsal inte kan koka pasta så det räcker. Att stå i en stillastående matkö och veta att en uppställning i damasker kryper närmare och närmare är ingen rolig övning.
...firar midsommar. Sill, nubbe, färskpotatis, jordgubbar, midsommarstång, böghög på Fu B. Vad mer kan man begära? Kanske en utböling som däckar redan före klockan sju - amatör!
Vi fick allt vi behövde för att fira midsommar på vårt eget lilla vis.
...går vaktparader. Under midsommar när turisterna flockas ska Sverige visa upp de bästa vi har i paradväg. Alltså Arméns Musikkår tillsammans med vaktstyrkor från K1. Inte mindre än sex parader i rad hann vi göra tillsammans, varav en blev vår första i regn med enbart slagverk framför truppen.
...fysar i regnet. Tänk vad fiffigt att kombinera ett fyspass med en övning i att inte tycka synd om sig själv. Som vanligt ledda av Sg T sprang vi över kanalen och följde den till en liten park där det lägligt nog fanns en lång trappa som vi kunde springa uppför några gånger innan vi gick över på vår favoritövning: utfallssteg. Avslutningsvis aktiverade vi en tidsamskin som tog mig nästan fyra år tillbaka i tiden till de dagar då yahoo 030324 låg och plaskade i Soltorgsdammen tillsammans med sina nya klasskamrater och gäddan Åke. De soldater som inte trodde sig kunna bli våtare sprang helt enkelt genom en plaskdamm och insåg sig snart överbevisade. Det blev blötare.
...flyttar från Karlberg. Vi har alltid vetat att de soliga dagarna på slottet skulle få ett slut, men slutet har alltid tett sig avlägset. Fram till nu. Nu är namnskyltarna borta från dörrarna, fäktsalen är tömd, mattanterna, vakten och förrådet har fått sina avskedspresenter. I rummen bor inte längre några musiksoldater, vi har lämnat ifrån oss våra nycklar och våra passerkort.
Vår sista kväll regnade det så det blev en liten fest inomhus istället för ute på stranden. En fest som fick även vår hårdaste norrlänning att ta några balettsteg i korridoren.
...återintar gardet. Nu är det dags att visa vilka som är snyggast. Vi hade tänkt oss ett segertåg in i vår kasern, men det visar sig snart att våra logement har fel möblering så det första vi måste göra är att möblera om, med all packning inburen och sedan slänga in våra saker i skåpen och trycka igen dörrarna för att hinna till permissionsuppställningen för att sedan rusa vidare till bussen som går till pendeln som går till tåget hem. Och det där med att se andra soldater fascineras av vår skoputs blev inte heller av. Alla andra hade redan övningsuppehåll och permis. De kommer fortfarande ha övningsuppehåll och permis när vi kommer tillbaka. Märkligt nog verkar Livgardets värnpliktiga personal ofta bestå av oss och vakten.
Vi fick i alla fall grädde till pannkakorna.