Livet har sina goda stunder
Kommer ni ihåg reklamen?
Dagar kan passera fort, som en våg på öppet hav...
Och vissa dagar segar sig fram som en kall mjukglass när kön ringlar sig lång på andra sidan kassan, eller rinnner lika sakta som vattnet i dt:n när man drar den 64:e muggen vatten.
Idag var en sån dag.
Först fyra timmar kassa, 11-15, och sen hade jag kunnat gå hem, om jag inte igår kväll gått med på att stanna till 20 (dum dum dum). Tungt.
För alla oinvigda ska jag nu försöka förmedla en bild av läget på McDonald's under mellandagsrean.
1. Det är tjockt med gäser
2. Det är tjockt med medarbetare
Två grundförutsättningar för att skapa kaos. Visst, köket rullar så det mesta finns hela tiden, det är sällan någon som behöver vänta på annat än grillordrar. Men det stora problemet ligger i att ta sig från punkt A till punkt B, utan att glömma att passera C. Dessutom har de vanliga lunchgästerna ersatts av barnfamiljer, så du kan ju räkna med att glömma en nuggetssås till det fjärde happy mealet och då är det bara att ge sig ut på kryssning igen. Suck. Och när du väl fått fram 4 hamburgare med tillhörande pommes frites, fruktpåsar och läsk på brickan vänder sig den mobiltelefontalande gästen om och säger "Åh, just det jag ska ta med. Förlåt." Jävla idiot, tänker du och ler "Jaha, men det ska vi ordna, jag stoppar frukten i en egen påse. Jag har lagt ner sugrör och servetter också".
Hur som helst. Det är över nu. Jag har stämplat ut och lämnat tillbaka mina kläder. De stinkande skorna vet jag inte var jag ska göra av. På balkongen kanske, där stör de ingen. Det är sjukt att skor kan lukta så illa.
För alla er som någon gång inom den närmaste framtiden planerar att besöka en McDonald's-restaurang har jag klurat på några riktlinjer som gör kontakten melan gäst och medarbetare smidigare.
1. Medan du funderar över din beställning ska du se till att vara på din vakt. Det kan hända att någon vrålar leeedig kassa inte mer än två meter ifrån dig, och tro mig, du ses som dum om du missar chansen.
2. När du beställer finns en bra ordning att följa för att du ska få din mat så smidigt som möjligt. Detta varierar dock lite beroende på vilken veckodag det är, men på det stora hela är det här en bra rutin.
McFish bör du beställa först, följt av grillordrar som medför att du ändrar något på hamburgaren, som t ex extra ost eller glutenfritt bröd. Du bör sedan gå vidare med allt som innehåller kyckling: Ceasar/Cous-coussallad, McChicken och Chicken McNuggets. Sedan kan du fortsätta med övriga produkter.
3.Glöm inte att säga till om plusmeny om du vill ha det. Detta gäller även för morötter, sidesallad och fruktpåsar. Om du är McDrive-kund underlättar det kassapersonalens uppgift om du säger det innan du beställer.
4. Vill du ta med dig maten hem så glöm inte att tala om det.
Övriga upplysningar: Det går inte att dela upp betalningen mellan kontanter och kontokort och inte heller att betala en högre summa med kortet och därmad få ut kontanter. Detta går emellertid bra med de elektroniska presentkorten som nu finns till försäljning (minsta laddningsbelopp är 50 kr). Det går bra att betala med euro och norska kronor, rikskuponger fungerar också utmärkt.
För att undvika att betala för mycket: De flesta medarbetare har bra koll på sitt kassasystem och slår in produkterna så det blir så billigt som möjligt för dig, men alla kan inte vara på topp jämt och du kan ju råka ut för en nykomling.
Vill du beställa en Big Mac-meny och sedan lägga till en lös QP/MCFeast/Big Tasty-burgare, eller nuggets, beställ då en meny med den andra burgaren och lägg till en extra Big Mac. Det du får på brickan är samma, men du sparar 13 kr.
Om dina barn vill ha ett happy meal med hamburgare och sedan nuggets vid sidan om - beställ då nuggets i happy mealet och hamburgaren som extra. Detta besparar dig 12 kr.
Jag tror det var det. Jag har säkert glömt jättemycket, men det kommer du säkert också att göra när du står öga mot öga med en uppenbarelse i rutig skjorta som spottar ur sig hundra frågor: "Vilken sås/dressing ska det vara? Vad vill du dricka? Naturell eller citrus? Grillad eller friterad? Cous-cous eller ceasar? Äpple, apelsin eller multifrukt? Stor, liten eller mellan?"
Men du kan i alla fall glädja dig åt att det inte kommer att vara jag som står där. Nu har jag stämplat ut.
Det här var det sista stämpelklockan meddelade mig:
69: JOSEFIN N
UT: 19:36 VI SES
tja, man vet ju aldrig
Dagar kan passera fort, som en våg på öppet hav...
Och vissa dagar segar sig fram som en kall mjukglass när kön ringlar sig lång på andra sidan kassan, eller rinnner lika sakta som vattnet i dt:n när man drar den 64:e muggen vatten.
Idag var en sån dag.
Först fyra timmar kassa, 11-15, och sen hade jag kunnat gå hem, om jag inte igår kväll gått med på att stanna till 20 (dum dum dum). Tungt.
För alla oinvigda ska jag nu försöka förmedla en bild av läget på McDonald's under mellandagsrean.
1. Det är tjockt med gäser
2. Det är tjockt med medarbetare
Två grundförutsättningar för att skapa kaos. Visst, köket rullar så det mesta finns hela tiden, det är sällan någon som behöver vänta på annat än grillordrar. Men det stora problemet ligger i att ta sig från punkt A till punkt B, utan att glömma att passera C. Dessutom har de vanliga lunchgästerna ersatts av barnfamiljer, så du kan ju räkna med att glömma en nuggetssås till det fjärde happy mealet och då är det bara att ge sig ut på kryssning igen. Suck. Och när du väl fått fram 4 hamburgare med tillhörande pommes frites, fruktpåsar och läsk på brickan vänder sig den mobiltelefontalande gästen om och säger "Åh, just det jag ska ta med. Förlåt." Jävla idiot, tänker du och ler "Jaha, men det ska vi ordna, jag stoppar frukten i en egen påse. Jag har lagt ner sugrör och servetter också".
Hur som helst. Det är över nu. Jag har stämplat ut och lämnat tillbaka mina kläder. De stinkande skorna vet jag inte var jag ska göra av. På balkongen kanske, där stör de ingen. Det är sjukt att skor kan lukta så illa.
För alla er som någon gång inom den närmaste framtiden planerar att besöka en McDonald's-restaurang har jag klurat på några riktlinjer som gör kontakten melan gäst och medarbetare smidigare.
1. Medan du funderar över din beställning ska du se till att vara på din vakt. Det kan hända att någon vrålar leeedig kassa inte mer än två meter ifrån dig, och tro mig, du ses som dum om du missar chansen.
2. När du beställer finns en bra ordning att följa för att du ska få din mat så smidigt som möjligt. Detta varierar dock lite beroende på vilken veckodag det är, men på det stora hela är det här en bra rutin.
McFish bör du beställa först, följt av grillordrar som medför att du ändrar något på hamburgaren, som t ex extra ost eller glutenfritt bröd. Du bör sedan gå vidare med allt som innehåller kyckling: Ceasar/Cous-coussallad, McChicken och Chicken McNuggets. Sedan kan du fortsätta med övriga produkter.
3.Glöm inte att säga till om plusmeny om du vill ha det. Detta gäller även för morötter, sidesallad och fruktpåsar. Om du är McDrive-kund underlättar det kassapersonalens uppgift om du säger det innan du beställer.
4. Vill du ta med dig maten hem så glöm inte att tala om det.
Övriga upplysningar: Det går inte att dela upp betalningen mellan kontanter och kontokort och inte heller att betala en högre summa med kortet och därmad få ut kontanter. Detta går emellertid bra med de elektroniska presentkorten som nu finns till försäljning (minsta laddningsbelopp är 50 kr). Det går bra att betala med euro och norska kronor, rikskuponger fungerar också utmärkt.
För att undvika att betala för mycket: De flesta medarbetare har bra koll på sitt kassasystem och slår in produkterna så det blir så billigt som möjligt för dig, men alla kan inte vara på topp jämt och du kan ju råka ut för en nykomling.
Vill du beställa en Big Mac-meny och sedan lägga till en lös QP/MCFeast/Big Tasty-burgare, eller nuggets, beställ då en meny med den andra burgaren och lägg till en extra Big Mac. Det du får på brickan är samma, men du sparar 13 kr.
Om dina barn vill ha ett happy meal med hamburgare och sedan nuggets vid sidan om - beställ då nuggets i happy mealet och hamburgaren som extra. Detta besparar dig 12 kr.
Jag tror det var det. Jag har säkert glömt jättemycket, men det kommer du säkert också att göra när du står öga mot öga med en uppenbarelse i rutig skjorta som spottar ur sig hundra frågor: "Vilken sås/dressing ska det vara? Vad vill du dricka? Naturell eller citrus? Grillad eller friterad? Cous-cous eller ceasar? Äpple, apelsin eller multifrukt? Stor, liten eller mellan?"
Men du kan i alla fall glädja dig åt att det inte kommer att vara jag som står där. Nu har jag stämplat ut.
Det här var det sista stämpelklockan meddelade mig:
69: JOSEFIN N
UT: 19:36 VI SES
tja, man vet ju aldrig
Happy Feet = Happy Josefin
Julhelgen är den stora filmhelgen, det är mörkt och kallt och alla är lediga. Vad passar bättre än att gömma sig i en biosalong och stänga världen ute ett tag? Det skulle väl möjligen vara att åka skidor eller skridskor men i år har den möjligheten liksom inte riktigt uppenbarat sig. Så vi går på bio.
Årets filmval i min familj (minus farsgubben) blev Happy Feet. Vi hade sett några trailers och föll direkt. Pingviner som sjunger och dansar - hur kul som helst! Och det var faktiskt kul. Det tyckte alla småbarn i salongen också.
Lång summering av handlingen
Vi befinner oss på Antarktis hos kungspingvinerna. Honorna ger sig ut på fisketur medan hanarna ruvar äggen under vintern. De sjunger för att snurra jorden så att solen kommer tillbaka. En olycklig stackare bryter mot den viktigaste regeln Tappa aldrig ägget ,vad som än händer. Ägget rullar iväg, men spricker inte och är snart tillbaka hos pappa igen.
Det är dags för äggen att kläckas och vår utvalda pingvinunge, Mummel, har ett något avvikande rörelsemönster. Mammorna kommer tillbaka och Mummel får order om att hålla sig stilla. Skolan börjar och efter ett tag kommer den viktigaste lektionen: Hur Man Hittar Sin Egen Sång. Det är en egen sång, rösten från sitt inre och den används så småningom för att hitta en partner. De små pingvinerna visar prov på olika melodier och stilar som får fröken att bli alldeles till sig i trasorna. När Mummel så ska försöka blir det en tafatt form av beat box. Det står snart klart att han har den sämsta tänkbara sångrösten och hans föräldrar tar honom i desperation till fru Astrakan, men inte ens hon kan få ur honom något bättre än rundgångsljud. Det Mummel gör när han ser in i sig själv och släpper ut sina känslor är att dansa.
De äldsta pingvinerna ser Mummel som ett missfoster och låter honom inte ta examen med de andra pingvinerna och när det blir ont om fisk förvisas han från kolonin. Mummel tar med sig sina fem Amigos, ett gäng mindre, störtsköna pingviner som han träffat tidigare i filmen, för att försöka finna orsaken till att fisken försvunnit. De är övertygade om att bristen orsakas av främmande varelser som är mycket intelligentare än de. Bakom sig lämnar Mummel Gloria, en pingvinbrud han varit betuttad i sedan barsnben. Hon sjunger bäst av alla pingviner men har inte lyckats höra någon sång som får henne att falla. Tills en dag då Mummel dansade för henne och hon sjöng till hans steppade trumkomp. Men när hon vill följa med på resan tillsammans med Amigos känner sig Mummel tvingad att ljuga för henne och drar till med att hennes röst är tillgjord och överarbetad. Självklart vänder hon på klacken och beger sig tillbaka till kolonin efter att först ha fällt några kommentarer om hur töntigt det är att strutta runt så där.
Mummel hittar sina superintelligenta varelser och lyckas genom sitt dansande väcka deras medlidande. Han förses med sändare och släpps fri. Väl hemma igen lyckas han övertala de andra kungspingvinerna att dansa med honom lagom när forskarna och världspressen anländer. Bilder på dansande pingviner syns över hela världen och väcker såklart en enorm opinion. Snart simmar det fisk i havet igen. Mummel och Gloria kan dansa och sjunga tillsammans igen.
Men det är inte handlingen som gör den här filmen så mysig. Det är känslan. En animerad musikal med talande pingviner. Jag vill också kunna sjunga som de. Jag vill också slänga käft med amigosarna.
Jag vill att mina fötter ska vara lika lyckliga som Mummels.
Efter den här filmen vill alla regera på dansgolvet.
Årets filmval i min familj (minus farsgubben) blev Happy Feet. Vi hade sett några trailers och föll direkt. Pingviner som sjunger och dansar - hur kul som helst! Och det var faktiskt kul. Det tyckte alla småbarn i salongen också.
Lång summering av handlingen
Vi befinner oss på Antarktis hos kungspingvinerna. Honorna ger sig ut på fisketur medan hanarna ruvar äggen under vintern. De sjunger för att snurra jorden så att solen kommer tillbaka. En olycklig stackare bryter mot den viktigaste regeln Tappa aldrig ägget ,vad som än händer. Ägget rullar iväg, men spricker inte och är snart tillbaka hos pappa igen.
Det är dags för äggen att kläckas och vår utvalda pingvinunge, Mummel, har ett något avvikande rörelsemönster. Mammorna kommer tillbaka och Mummel får order om att hålla sig stilla. Skolan börjar och efter ett tag kommer den viktigaste lektionen: Hur Man Hittar Sin Egen Sång. Det är en egen sång, rösten från sitt inre och den används så småningom för att hitta en partner. De små pingvinerna visar prov på olika melodier och stilar som får fröken att bli alldeles till sig i trasorna. När Mummel så ska försöka blir det en tafatt form av beat box. Det står snart klart att han har den sämsta tänkbara sångrösten och hans föräldrar tar honom i desperation till fru Astrakan, men inte ens hon kan få ur honom något bättre än rundgångsljud. Det Mummel gör när han ser in i sig själv och släpper ut sina känslor är att dansa.
De äldsta pingvinerna ser Mummel som ett missfoster och låter honom inte ta examen med de andra pingvinerna och när det blir ont om fisk förvisas han från kolonin. Mummel tar med sig sina fem Amigos, ett gäng mindre, störtsköna pingviner som han träffat tidigare i filmen, för att försöka finna orsaken till att fisken försvunnit. De är övertygade om att bristen orsakas av främmande varelser som är mycket intelligentare än de. Bakom sig lämnar Mummel Gloria, en pingvinbrud han varit betuttad i sedan barsnben. Hon sjunger bäst av alla pingviner men har inte lyckats höra någon sång som får henne att falla. Tills en dag då Mummel dansade för henne och hon sjöng till hans steppade trumkomp. Men när hon vill följa med på resan tillsammans med Amigos känner sig Mummel tvingad att ljuga för henne och drar till med att hennes röst är tillgjord och överarbetad. Självklart vänder hon på klacken och beger sig tillbaka till kolonin efter att först ha fällt några kommentarer om hur töntigt det är att strutta runt så där.
Mummel hittar sina superintelligenta varelser och lyckas genom sitt dansande väcka deras medlidande. Han förses med sändare och släpps fri. Väl hemma igen lyckas han övertala de andra kungspingvinerna att dansa med honom lagom när forskarna och världspressen anländer. Bilder på dansande pingviner syns över hela världen och väcker såklart en enorm opinion. Snart simmar det fisk i havet igen. Mummel och Gloria kan dansa och sjunga tillsammans igen.
Men det är inte handlingen som gör den här filmen så mysig. Det är känslan. En animerad musikal med talande pingviner. Jag vill också kunna sjunga som de. Jag vill också slänga käft med amigosarna.
Jag vill att mina fötter ska vara lika lyckliga som Mummels.
Efter den här filmen vill alla regera på dansgolvet.
Den lille tomten
Här står vi innan eländet bryter ut på riktigt. Tyvärr har jag inga bra bilder från dansdelen så ni får hålla tillgodo med stillsam sång!
Den lille tomten
Puh, äntligen har Musik I Julbrådskan placerat sig bakom mig på tidsaxeln och kanske också tagit med sig min tid i Borlänges Kommunala Musiksola. Men man ska aldrig säga att det var sista gången för rätt som det är sitter man på scenen i Hagaskolan igen. Fråga min fagottkompis. I våras stod vi och sa att det kanske var sista gången vi spelade ihop, innan vi båda konstaterade "Nääääh, det blir nog fler gånger" - och mycket riktigt, några månader senare hade jag honom bakom mig igen. Så alla borlängemusiker: jag kommer inte att försvinna ur era liv!
Hursomhelst, om det nu är det sista man gör så måste man ju göra det bra, och jag önskar verkligen att jag kunde säga att jag gjorde det, men jag försökte i alla fall göra ett storstilat uttåg. Man kan väl säga att jag fick god hjälp på vägen av vår käre musikaliske ledare som klurat ut att i år var det tjejer som skulle göra bort sig inför en fullsatt aula och eftersom jag varit så uppkäftig under året så var jag självskriven i gänget (jag har faktiskt varit riktigt snäll i år, det var värre förr). Efter att ha sett över stämfördelning och instrumentering i orkestern presenterade han så sina utvalda tre: två drillflickor och en körtjej. En oslagbar sammansättning då numret skulle innnehålla både sång och dans.
Jaha, det var bara att sätta igång och plugga text och öva balettsteg. Tyvärr kan jag väl inte påstå att jag är särskilt graciös och drillisarna hade ett ganska rejält övertag på mig där, men vi redde ut det till slut.
Själva numret
1. Tre mikrofoner placeras framför orkestern
2. Stycket startar - orkestermusik
3. Efter ca 60 takter reser sig tre orkestermedlemmar från sina platser och tar plats vid mikrofonerna
4. De tre solisterna sjunger unisont en vers som handlar om tomten (och dirigentens runda mage)
5. Kort mellanspel, solisterna vänder sig om och tar på sig fjäderklädda diadem
6. Ballet innehållande långsam piruett åt vänster, svansjöfattning med rörelse åt vänster/vändning/rörelse åt höger, långsam piruett åt höger, svansjöfattning med rörelse åt höger, fria hopp, nigning
7. Diadem lämnas tillbaka
8. Solisterna sjunger sista versen
9. Nigning och återgång till orkestern
Det här var alltså det tänkta genomförandet och det mesta gick enligt planen på lördagsföreställningen, men under söndagen glömde undertecknad bort texten och missade nigningen efter balettdelen, vilket nästan medförde krock med meddansös. Och, det märktes. Men applåderna kom ändå så jag fick ny chans med nigningen, vackrare än någonsin.
Om vi ändå är inne på att göra saker för sista gången och se till att den speciella gången fastnar i minnet så kan jag berätta att jag troligen/eventuellt gjort min sista helgstädning på Willy:s (man kan aldrig veta med Ingvor). Jag passade på at göra något jag inte gjort tidigare - sova bort hela tillfället. Jag vaknade inte alls klockan sex som planerat, klockan var snarare halv tio och morgonmörkret hade redan ersatts av strålande sol. Det är inte ofta man känner sig så konstig som jag gjorde de förvirrade sekunder innan jag insåg vad som hade hänt och att jag lämnat Anna-Karin att ensam städa hela butiken. Jag skäms fortfarande som en hund. Hon verkade dock ta det hela bra och lät mig tillochmed köra skurmaskinen idag, fast hon med rätta kunnat kräva att jag skulle skrubba hela fruktavdelningen med tandborste. Vi skyller incidenten på sent pass på McDonald's.
Framtiden
Två veckor kvar på donken (36 schemalagda timmar, som antagligen kommer bli fler, ingen av dessa på varken juldagen eller nyårsafton)
Tre veckor kvar till inryck. Dags att boka tågbiljetter.
Hursomhelst, om det nu är det sista man gör så måste man ju göra det bra, och jag önskar verkligen att jag kunde säga att jag gjorde det, men jag försökte i alla fall göra ett storstilat uttåg. Man kan väl säga att jag fick god hjälp på vägen av vår käre musikaliske ledare som klurat ut att i år var det tjejer som skulle göra bort sig inför en fullsatt aula och eftersom jag varit så uppkäftig under året så var jag självskriven i gänget (jag har faktiskt varit riktigt snäll i år, det var värre förr). Efter att ha sett över stämfördelning och instrumentering i orkestern presenterade han så sina utvalda tre: två drillflickor och en körtjej. En oslagbar sammansättning då numret skulle innnehålla både sång och dans.
Jaha, det var bara att sätta igång och plugga text och öva balettsteg. Tyvärr kan jag väl inte påstå att jag är särskilt graciös och drillisarna hade ett ganska rejält övertag på mig där, men vi redde ut det till slut.
Själva numret
1. Tre mikrofoner placeras framför orkestern
2. Stycket startar - orkestermusik
3. Efter ca 60 takter reser sig tre orkestermedlemmar från sina platser och tar plats vid mikrofonerna
4. De tre solisterna sjunger unisont en vers som handlar om tomten (och dirigentens runda mage)
5. Kort mellanspel, solisterna vänder sig om och tar på sig fjäderklädda diadem
6. Ballet innehållande långsam piruett åt vänster, svansjöfattning med rörelse åt vänster/vändning/rörelse åt höger, långsam piruett åt höger, svansjöfattning med rörelse åt höger, fria hopp, nigning
7. Diadem lämnas tillbaka
8. Solisterna sjunger sista versen
9. Nigning och återgång till orkestern
Det här var alltså det tänkta genomförandet och det mesta gick enligt planen på lördagsföreställningen, men under söndagen glömde undertecknad bort texten och missade nigningen efter balettdelen, vilket nästan medförde krock med meddansös. Och, det märktes. Men applåderna kom ändå så jag fick ny chans med nigningen, vackrare än någonsin.
Om vi ändå är inne på att göra saker för sista gången och se till att den speciella gången fastnar i minnet så kan jag berätta att jag troligen/eventuellt gjort min sista helgstädning på Willy:s (man kan aldrig veta med Ingvor). Jag passade på at göra något jag inte gjort tidigare - sova bort hela tillfället. Jag vaknade inte alls klockan sex som planerat, klockan var snarare halv tio och morgonmörkret hade redan ersatts av strålande sol. Det är inte ofta man känner sig så konstig som jag gjorde de förvirrade sekunder innan jag insåg vad som hade hänt och att jag lämnat Anna-Karin att ensam städa hela butiken. Jag skäms fortfarande som en hund. Hon verkade dock ta det hela bra och lät mig tillochmed köra skurmaskinen idag, fast hon med rätta kunnat kräva att jag skulle skrubba hela fruktavdelningen med tandborste. Vi skyller incidenten på sent pass på McDonald's.
Framtiden
Två veckor kvar på donken (36 schemalagda timmar, som antagligen kommer bli fler, ingen av dessa på varken juldagen eller nyårsafton)
Tre veckor kvar till inryck. Dags att boka tågbiljetter.
She's my man
Det börjar dra ihop sig till inryck för AMK 2007, och varje gång jag tänker på det flyger ungefär tusen fjärilar runt i magen på mig. Det finns inget sätt att jaga bort dem. Det är bara att vänta tills de jävlarna dör av sig själva. Jag har dock kommit på att jag måste förbereda mig inför den stora dagen, väl på plats är det provspelning igen, och ja, det har vissa likheter med uttagningarna till Idol. "Du var sämst så du får spela andrastämman." Dessutom har jag en hel hög muskler som jag måste bygga upp (eller skaffa om man så vill). Konditionen ska vi inte ens tala om.
Det där med spelandet behöver vi inte gå närmare in på, det går inte framåt så mycket, men fysträningen är intressantare. Tro det eller ej men två gånger i veckan snör JAG på mig löparskorna och tar en joggingtur i krokarna runt sportfältet. Den bästa musik som finns i lurarna då är godbitar från Scissor Sisters senaste platta Ta-Dah. Vi vet ju alla att lumpen är det som sägs göra pojkar till män, och jag undrar bara - vad häder med tjejerna? Blir vi också män? Lite kanske, och därför passar She's my man extra bra i sammanhanget. Smaka bara på textraden: She's my man, she's gonna keep you running. Hur peppande är inte det? Jag som har provat vet att den tar där den ska. Dessutom finns det utrymme för för det splittrade tjejgänget. Jag är så avundsjuk på Elin och Marit som får vara tillsammans! Jag kan bara yla med Jake Shears falsett: Bye, bye ladies, may the best queen hold the crown. Fast för mig själv brukar jag ändra substantiven till plural, och då känns livet lite lättare.
Jag kan inte släppa det här med mina partykompanjoner, när Anna åkte kändes det konstigt, men Marit och Elin fanns ju kvar. Nu är de också borta och jag har nog inte förstått det riktigt. Under veckan har det kännts okej (jag har tagit till ett gammalt beprövat knep och helt enkelt jobbat satan), men jag har flera gånger kommit på mig själv med att föreställa mig hur jag ska lägga fram senaste skvallret vid en filmkväll, eller fundera över vad jag ska ha på mig nästa gång det är dags att gå ut och då automatiskt se mig själv på dansgolvet med tre tjejer som inte kommer på flera månader. (Med reservation för möjlogheten att M och E kommer farande efter endast tio dagar)
Innan jag lägger av för ikväll vill jag bara säga att jag saknar er, men jag lever och skrattar ändå. Och jag gör mitt bästa för att samla ihop så mycket intressant som möjligt att berätta om nästa gång vi ses!
We're the best queens!
Det där med spelandet behöver vi inte gå närmare in på, det går inte framåt så mycket, men fysträningen är intressantare. Tro det eller ej men två gånger i veckan snör JAG på mig löparskorna och tar en joggingtur i krokarna runt sportfältet. Den bästa musik som finns i lurarna då är godbitar från Scissor Sisters senaste platta Ta-Dah. Vi vet ju alla att lumpen är det som sägs göra pojkar till män, och jag undrar bara - vad häder med tjejerna? Blir vi också män? Lite kanske, och därför passar She's my man extra bra i sammanhanget. Smaka bara på textraden: She's my man, she's gonna keep you running. Hur peppande är inte det? Jag som har provat vet att den tar där den ska. Dessutom finns det utrymme för för det splittrade tjejgänget. Jag är så avundsjuk på Elin och Marit som får vara tillsammans! Jag kan bara yla med Jake Shears falsett: Bye, bye ladies, may the best queen hold the crown. Fast för mig själv brukar jag ändra substantiven till plural, och då känns livet lite lättare.
Jag kan inte släppa det här med mina partykompanjoner, när Anna åkte kändes det konstigt, men Marit och Elin fanns ju kvar. Nu är de också borta och jag har nog inte förstått det riktigt. Under veckan har det kännts okej (jag har tagit till ett gammalt beprövat knep och helt enkelt jobbat satan), men jag har flera gånger kommit på mig själv med att föreställa mig hur jag ska lägga fram senaste skvallret vid en filmkväll, eller fundera över vad jag ska ha på mig nästa gång det är dags att gå ut och då automatiskt se mig själv på dansgolvet med tre tjejer som inte kommer på flera månader. (Med reservation för möjlogheten att M och E kommer farande efter endast tio dagar)
Innan jag lägger av för ikväll vill jag bara säga att jag saknar er, men jag lever och skrattar ändå. Och jag gör mitt bästa för att samla ihop så mycket intressant som möjligt att berätta om nästa gång vi ses!
We're the best queens!