Josefin

Julhelgen är den stora filmhelgen, det är mörkt och kallt och alla är lediga. Vad passar bättre än att gömma sig i en biosalong och stänga världen ute ett tag? Det skulle väl möjligen vara att åka skidor eller skridskor men i år har den möjligheten liksom inte riktigt uppenbarat sig. Så vi går på bio.
Årets filmval i min familj (minus farsgubben) blev Happy Feet.  Vi hade sett några trailers och föll direkt. Pingviner som sjunger och dansar - hur kul som helst! Och det var faktiskt kul. Det tyckte alla småbarn i salongen också.

Lång summering av handlingen
Vi befinner oss på Antarktis hos kungspingvinerna. Honorna ger sig ut på fisketur medan hanarna ruvar äggen under vintern. De sjunger för att snurra jorden så att solen kommer tillbaka. En olycklig stackare bryter mot den viktigaste regeln Tappa aldrig ägget ,vad som än händer. Ägget rullar iväg, men spricker inte och är snart tillbaka hos pappa igen.
Det är dags för äggen att kläckas och vår utvalda pingvinunge, Mummel, har ett något avvikande rörelsemönster. Mammorna kommer tillbaka och Mummel får order om att hålla sig stilla. Skolan börjar och efter ett tag kommer den viktigaste lektionen: Hur Man Hittar Sin Egen Sång. Det är en egen sång, rösten från sitt inre och den används så småningom för att hitta en partner. De små pingvinerna visar prov på olika melodier och stilar som får fröken att bli alldeles till sig i trasorna. När Mummel så ska försöka blir det en tafatt form av beat box. Det står snart klart att han har den sämsta tänkbara sångrösten och hans föräldrar tar honom i desperation till fru Astrakan, men inte ens hon kan få ur honom något bättre än rundgångsljud. Det Mummel gör när han ser in i sig själv och släpper ut sina känslor är att dansa.
De äldsta pingvinerna ser Mummel som ett missfoster och låter honom inte ta examen med de andra pingvinerna och när det blir ont om fisk förvisas han från kolonin. Mummel tar med sig sina fem Amigos, ett gäng mindre, störtsköna pingviner som han träffat tidigare i filmen, för att försöka finna orsaken till att fisken försvunnit. De är övertygade om att bristen orsakas av främmande varelser som är mycket intelligentare än de. Bakom sig lämnar Mummel Gloria, en pingvinbrud han varit betuttad i sedan barsnben. Hon sjunger bäst av alla pingviner men har inte lyckats höra någon sång som får henne att falla. Tills en dag då Mummel dansade för henne och hon sjöng till hans steppade trumkomp. Men när hon vill följa med på resan tillsammans med Amigos känner sig Mummel tvingad att ljuga för henne och drar till med att hennes röst är tillgjord och överarbetad. Självklart vänder hon på klacken och beger sig tillbaka till kolonin efter att först ha fällt några kommentarer om hur töntigt det är att strutta runt så där.
Mummel hittar sina superintelligenta varelser och lyckas genom sitt dansande väcka deras medlidande. Han förses med sändare och släpps fri. Väl hemma igen lyckas han övertala de andra kungspingvinerna att dansa med honom lagom när forskarna och världspressen anländer. Bilder på dansande pingviner syns över hela världen och väcker såklart en enorm opinion. Snart simmar det fisk i havet igen. Mummel och Gloria kan dansa och sjunga tillsammans igen.

Men det är inte handlingen som gör den här filmen så mysig. Det är känslan. En animerad musikal med talande pingviner. Jag vill också kunna sjunga som de. Jag vill också slänga käft med amigosarna.
Jag vill att mina fötter ska vara lika lyckliga som Mummels.

Efter den här filmen vill alla regera på dansgolvet.