Josefin

Igår morse låg jag som vanligt och funderade på vad jag ska hitta på till våren. McDonald's i all ära men nog skulle det vara kul att göra nånting annat än att bara gå hemma i samma gamla invanda spår. Skaffa nåt att berätta för barnbarnen. Och framför allt, se till att överleva hela den långa tiden fram till högskolornas höstintag, nu när mina vänner sprider ut sig över världen. När Anna försvann till Australien och Marit och Elin släppte nyheten att de fått jobb i St Anton rämnade min värld. Typiskt att just jag skulle bli kvar. Det kommer växa så mycket mossa på mig att jag till sist inte kan röra mig, och sen kommer massa andra växter att kolonisera mig tills jag inte syns mer. Faan också!
Jag började fundera på att åka till Island eller att hälsa på M och E och sedan backpacka hem genom Europa. Jag tog till och med fram mammas bok om feng shui och började se över mitt rum. Ganska snabbt kunde jag konstatera att mitt område för livsväg och karriär var otroligt rörigt så det blev det första jag tog itu med, efter att ha bäddat sängen som står i kärleks- och relationshörnet. När jag står där och städar undan som bäst ringer telefonen...

-Hej. det här är #### ######### på pliktverket i Stockholm.
-Hej
-Jo det är ju så att du står på reservlista hos försvarsmusikcentrum. Är du fortfarande intresserad av det?
-Att stå på reservlistan?
-Öh, haha, nej. Att rycka in den åttonde januari.
-Oj, ja det vill jag.

Resten av samtalet handlade mest om det faktum att jag för ungefär en vecka sen avböjde ett erbjudande om att komma och mönstra i Göteborg för att jag trodde att min tid som reserv gått ut och att musikkåren därmed hade full besättning. Det bestämdes att jag skulle ringa tillbaka till Göteborg och höra om jag kunde ändra mig.
Det kunde jag. Eftersom det var min absoluta turdag igår så fanns det en möjlighet att komma tisdag-onsdag. Mina lediga dagar nästa vecka. Jag högg som en hungrig aborre. 10.45 tisdagen den 14 november ska jag påbörja min mönstring, som enligt stockholmaren bara är en formsak och som krävs för att han ska kunna skriva in mig som oboist i Arméns Musikkår 2007.

När det värsta lyckoruset hade lagt sig ramlade jag ner på marken igen. Varför Göteborg? Om jag ska infinna mig hos pliktverket 10.45 måste jag åka från Borlänge vid fyra på morgonen. Kul.
Pliktverkets omorganisation har verkligen strulat till det. Försvarsmusikcentrum har en egen handläggare som sitter i Stockholm, men eftersom alla tjejer administreras av Karlstadskontoret var det dit jag skulle skicka ansökan. Därifrån skickas man till rätt kontor beroende på var man bor. Och eftersom Karlstad stängde sin mönstringsverksamhet 1 november så hamnade jag i Göteborg. Lyckat. Jag tror vissa i ledningen skulle behöva ta sig en titt på Sverigekartan och se efter vad som ligger närmast Borlänge - Stockholm eller Göteborg. Hmmm. Jaja, jag ska inte klaga. Jag har fått som jag ville. En godkänd mönstring så är jag klar för Kungsängen.
Det blir något för barnbarnen att höra om.