Så gott som semester
Ibland ramlar vi musiksoldater över gudomligt korta och trevliga perioder som får oss att älska livet i Försvarsmakten. En sådan har just passerat.
Söndag
Vi vaknar upp och skickar iväg en förstärkt daggrupp för att hämta dagens matranson i kylrummet. Vi skulle hämta allt, frukost lunch och middag. Föga förvånande hade något gått fel och av maten syns inte ett spår. Hela köket är nedsläckt och vi får inte tag på någon av våra löjtnanter. Hela plutonen får vackert vänta till morgonuppställningen då Lt K tar tag i saken. Det visar sig att kökspersonalen gjort i ordning all mat kvällen innan men helt enkelt glömt att låsa ut den. Strålande. Dagens matranson som utgörs av youghurt till frukost, lunch och middag hämtas ut och lastas för medtransport till Nacka och dagens repetition. För att se till att blodsockerhalten inte sjunker till en alltför kritiskt låg nivå får vi för en gångs skull äta i bussen.
Väl framme spelas det marscher så det står härliga till. Inte så otroligt kul för mig som faktiskt börjar tröttna på att vara förpassad till bäckslagarplatsen.
På kvällen skriker magarna efter riktig mat så de flesta hoppar på bussen in till Kungsängen för att knapra pizza.
Måndag
Högvakt igen. Sommarvärmen har samlat sina styrkor och gått till anfall. Fötterna bränns på något märkligt sätt både från ovan- och undersidan på skorna, kasken värms upp och sjunker djupare ner mot ögonen och svetten rinner överallt. Men det finns inget att göra åt saken, Arméns Musikpluton brakar ändå fram som en mänsklig stridsvagn. Väl tillbaka på Livgardet uppmanas vi att vårda person och utrustning ordentligt. De flesta tar fasta på den första delen i ordern och piper iväg till badplatsen vid Lillsjön för ett välbehövligt dopp.
Tisdag
Värmen håller i sig och det är högvakt en gång till. Den här gången tvingas min kollega, Krp S, att kliva av på borggården, vilket ger mig bråda tider i trumsaluten. Nu vet vi i alla fall ett den går att spela på en bäckslagare även om det ser lite märkligt ut. Efter högvakten släpps vi fria några timmar innan vår marschkonsert i Kungsträdgården. Det är en underbar sommarkväll och när Sg O intar dirigentpulten anstränger sig hela kåren till det yttersta för att ge honom den cred han gjort sig förtjänt av under sommaren.
Onsdag
En ledig dag mitt i veckan. Ett tag var Lt K inne på att låta oss ligga på skjutvallen, men det konstaterades att vi utgjör en alldeles för stor fara för oss själva eftersom vi knappt hållit i våra vapen sedan februari. Och att ta in extra befäl för säkerhetsgenomgångar är inte aktuellt med den ekonomi vi har just nu. Alltså fick vi en dag att bara glassa på. Tack så mycket.
Torsdag
Semestern har tagit slut för våra yrkesmusiker och nu finns de åter vid vår sida. Eftersom ingen av oss gått det stora figget sedan slutet på juni var det lite spännade att köra igång igen. För att gardera oss mot dåligt väder styrde vi kosan mot Köping och tennishallen där. Jag som försökt tänka igenom figget i förväg hade då stött på ganska stora motgångar och var helt övertygad om att jag glömt allt. Men när musiken väl drog igång föll det mesta på plats. Innan vi drog tillbaka hem passade vi på att dricka ett glas saft hos en av soldaterna som bor på orten.
Fredag
Äntligen är det dags att spela konsertmusik igen. Även om den repertoar vi har med oss till Ystad nästan uteslutande består av gammal skåpmat lyste jag, enligt Krp F, som en sol där jag satt under näsan på majoren. När vi var klara med repet kommenderade Lt K höger vänster om och vi spreds som maskrosfrön för vinden.
Nästa vecka rullar våra bussar till Ystad där det blir stor blåsmusikfest med tattoföreställningar och fyrverkerikonsert. En av höjdpunkterna under året. Time to kick some ass.
Söndag
Vi vaknar upp och skickar iväg en förstärkt daggrupp för att hämta dagens matranson i kylrummet. Vi skulle hämta allt, frukost lunch och middag. Föga förvånande hade något gått fel och av maten syns inte ett spår. Hela köket är nedsläckt och vi får inte tag på någon av våra löjtnanter. Hela plutonen får vackert vänta till morgonuppställningen då Lt K tar tag i saken. Det visar sig att kökspersonalen gjort i ordning all mat kvällen innan men helt enkelt glömt att låsa ut den. Strålande. Dagens matranson som utgörs av youghurt till frukost, lunch och middag hämtas ut och lastas för medtransport till Nacka och dagens repetition. För att se till att blodsockerhalten inte sjunker till en alltför kritiskt låg nivå får vi för en gångs skull äta i bussen.
Väl framme spelas det marscher så det står härliga till. Inte så otroligt kul för mig som faktiskt börjar tröttna på att vara förpassad till bäckslagarplatsen.
På kvällen skriker magarna efter riktig mat så de flesta hoppar på bussen in till Kungsängen för att knapra pizza.
Måndag
Högvakt igen. Sommarvärmen har samlat sina styrkor och gått till anfall. Fötterna bränns på något märkligt sätt både från ovan- och undersidan på skorna, kasken värms upp och sjunker djupare ner mot ögonen och svetten rinner överallt. Men det finns inget att göra åt saken, Arméns Musikpluton brakar ändå fram som en mänsklig stridsvagn. Väl tillbaka på Livgardet uppmanas vi att vårda person och utrustning ordentligt. De flesta tar fasta på den första delen i ordern och piper iväg till badplatsen vid Lillsjön för ett välbehövligt dopp.
Tisdag
Värmen håller i sig och det är högvakt en gång till. Den här gången tvingas min kollega, Krp S, att kliva av på borggården, vilket ger mig bråda tider i trumsaluten. Nu vet vi i alla fall ett den går att spela på en bäckslagare även om det ser lite märkligt ut. Efter högvakten släpps vi fria några timmar innan vår marschkonsert i Kungsträdgården. Det är en underbar sommarkväll och när Sg O intar dirigentpulten anstränger sig hela kåren till det yttersta för att ge honom den cred han gjort sig förtjänt av under sommaren.
Onsdag
En ledig dag mitt i veckan. Ett tag var Lt K inne på att låta oss ligga på skjutvallen, men det konstaterades att vi utgjör en alldeles för stor fara för oss själva eftersom vi knappt hållit i våra vapen sedan februari. Och att ta in extra befäl för säkerhetsgenomgångar är inte aktuellt med den ekonomi vi har just nu. Alltså fick vi en dag att bara glassa på. Tack så mycket.
Torsdag
Semestern har tagit slut för våra yrkesmusiker och nu finns de åter vid vår sida. Eftersom ingen av oss gått det stora figget sedan slutet på juni var det lite spännade att köra igång igen. För att gardera oss mot dåligt väder styrde vi kosan mot Köping och tennishallen där. Jag som försökt tänka igenom figget i förväg hade då stött på ganska stora motgångar och var helt övertygad om att jag glömt allt. Men när musiken väl drog igång föll det mesta på plats. Innan vi drog tillbaka hem passade vi på att dricka ett glas saft hos en av soldaterna som bor på orten.
Fredag
Äntligen är det dags att spela konsertmusik igen. Även om den repertoar vi har med oss till Ystad nästan uteslutande består av gammal skåpmat lyste jag, enligt Krp F, som en sol där jag satt under näsan på majoren. När vi var klara med repet kommenderade Lt K höger vänster om och vi spreds som maskrosfrön för vinden.
Nästa vecka rullar våra bussar till Ystad där det blir stor blåsmusikfest med tattoföreställningar och fyrverkerikonsert. En av höjdpunkterna under året. Time to kick some ass.
Kommentarer
Trackback