Josefin

Ytterligare en härlig vecka i Arméns Musikkår har parkerat bakom "Här är du nu"-punkten på tidsaxeln. På många sätt har den här veckan kännts mer intressant än de som passerat tidigare. Vi skulle kunna börja med en sådan sak som vädret, en klassiker som alltid funkar som samtalsämne. Vad sägs om att under samma MX-pass uppleva regn, snö, solsken och hagel? Inte illa pinkat av vädergudarna. Men även om vi blev fascinerade av de tvära kasten så hade vi nog uppskattat torra kläder mer.
För första gången så hade vi också stämrep med hela träblåset, konsertmästaren YM M blev riktigt i gasen. Innan lunch hann han se till att uppfylla sina rockstjärnedrömmar och få vår barytonsaxofonist att ingå ett förbund med satan ("jag tror att du har det inom dej!"). När vi sedan satte oss tillsammans med slagverket och brasset på eftermiddagen var det som om en helt ny orkester hade vaknat till liv - Linköping, Örebro och Västerås, here we come! Inte minst märktes framstegen på majorens humör, eller så är det bara jag som inte längre känner mig lika skräckslagen av att sitta precis under näsan på honom.
Efter vårt blöta exercispass på den lutande grusplanen framför slottet i början på veckan kom möjligheten att öva fig i mälarforum väldigt lägligt. Transport till Strängnäs i andra tropps buss där inte värmen fungerade. Sgt O utsåg genast en cineast för att ansvara för filmerna i bussen. Vi har redan hunnit med ett antal avsnitt av Hipp Hipp och Torsk På Tallin. Att åka till Strängnäs gör alltid att befälen får något lite drömskt i blicken, vi själva förknippar ju stället mest med baskerprovet , men lite av deras entusiasm smittar ändå av sig. Att dessutom få komma in och öva på en plats där det faktiskt har arrangerats tattoon på 80- och 90-talet gör ju inte saken sämre. Men det märktes ändå att Jehovas Vittnen har ägt stället under en period. Jag kan tänka mig att det måste ha varit en ganska mäktig upplevelse att vara på möte där inne. Att det fortfarande står Rikets Sal utanför ingången hindrar dock inte AMK från att trava in utrustade i M/90.
Nästa transport gick till Livgardet, där vi återigen besökte förrådet för uthämntning av prylar. Som vanligt hade de ingen koll på att vi skulle komma, eller vilka grejer vi skulle ha, men vi fick till slut ut vår permissionsuniform med skor och allt. Däremot hade de inte de gröna ylletröjorna som vi ska bära till vardags, och vi fick bara en fältskjorta modell 59 (om man dessutom tar med i beräkningen att vi bara har två t-shirts, så är vi väldigt glada över att förrådet på Karlberg i princip alltid tar emot för tvättbyte). Lt R säger att han aldrig varit med om en så lång och strulig utrustningsprocess. Vi hoppas att de sista ska få sina MX-kängor inom en månad...
På Livgardet gjorde vi veckans snyggaste anmälan. Lt K öppnade ett fönster på andra våningen, trettio meter bort och tvingade dageleverna att vända sig 45 grader och göra honnör snett upp i luften för att kunna ge klartecken att alla var på plats. Självklart rörde han inte en min, men vi andra bröt ut i ett gemensamt skratt när verkställningskommandot för att hämta upp våra prylar äntligen kom.

Jag har hittat en ny hobby att ägna kvällarna åt. Glöm TV-tittande och smyckespill, nu är det skoputs som gäller. Jag kanske är enormt skadad, men jag tycker faktiskt det är avkopplande att sitta tillsammans med de andra och polera tåspetsarna med små cirkelrörelser. Nästa vecka måste jag ta mig an paradkängorna också.
Även om skoputs är ett bra sätt att umgås på så är det ju trevligt att röra sig ute på stan ibland. Det första befälet att följa med för att att ta en öl blev, inte helt oväntat, Sgt T. Det ska bli spännade att se vem som står på tur att svälja sin stolthet. 

Sista kvällen innan permissionen gick vi vidare med vår konditionsträning. Sgt T drog iväg med oss på en nästan timmeslång joggingtur. Som vanligt drog MuSold F igång med löjliga hejaramsor:

Man kan spela fint och rätt, på en skinande kornett!

Alla kutar därifrån, när Hjert spelar bastrombon!

Man kan vara ful och dum, med ett eufonium!

Vi äskar vår sergeant, Textorius är ingen fjant!

Ett, två, AMK!
Tre, fyra, mjölksyra!


Märkligt nog tycks jag alltid göra mina största misstag på fredagar. Förra veckan glömde jag att stänga av larmet på klockradion som jag skruvat upp volymen på när jag städade. MuSold M som stannade på slottet fick lomma iväg till vakten för att gå in med huvudnyckeln och dra ur kontakten. Den här veckan sprang jag iväg fort som attan och bytte tvätt på morgonen. Det sista jag slängde ner i p-påsen var träningskläderna, med en av mina namnbrickor. Jag började ana mitt misstag på bussen till Livgardet och insåg att jag inte skulle komma tillbaka innan stängning. Förhoppningsvis har det inte hunnit skicka iväg grejerna än, jag ska springa dit det första jag gör på måndag morgon. 

Ha en trevlig vecka och gör inget som jag (eller Lt R) inte skulle ha gjort!