Josefin

Livet som musiksoldat blir alltmer varierat. Under veckan som gått har vi kastat handgranatsatrapper, byggt mänskliga torn, spelat fotboll så att en slagverkare fick en spricka i armen, gått en vaktparad, repat sittande och gående, haft konsert och medverkat vid tattoo. För att reda ut alltihopa ska jag nog ta det kronologiskt.

Måndag
En till en början ganska vanlig dag med repetition med majoren. På kvällen plockade Sg O fram fejkhandgranater som vi fick kasta på en specialbana (på Karlberg finns oanade resurser). Målet var att vi skulle samla ihop poäng för att kunna ta fältidrottsmärket. Varje soldat fick tolv kast fördelade på tre avstånd, 15/20/25m för killarna och 10/15/20m för tjejerna. Fyra granater mot varje mål. Jag var otroligt träffsäker på 10 m, men sedan vände lyckan. Ingen av tjejerna prickade någonting på vare sig 15 eller 20 m. Jag undrar om det är tekniken eller styrkan det är fel på...
När vi kastat våra handgranater skickades vi ut på promenad i parken för att sedan avsluta med stafetter och en utslagstävling mellan tropparna där det gällde att bygga det högsta mänskliga tornet. Vi vann inte.
Innan sängdags hann vi också med att lyssan på trumkåren som kommit för att spela tapto för ÖB Håkan Syrén. Det var lite komiskt att de skulle åka in till stan för att spela när det bor en annan musikkår i samma byggnad. Vi hade bara kunnat dra på oss uniformerna och klivit ut genom dörren, men vi sätter inte taptot tillräckligt snyggt än. Eftersom våra vänner ändå fanns på plats och inte hade någonting att göra så passade vi såklart på att visa dem runt på slottet.

Tisdag
Från den här dagen finns inget spektakulärt att rapportera. Vi ägnade oss åt rep och MX.

Onsdag
Vår andra högvakt. Vår förhoppningsvis sämsta högvakt. Det är möjligt att det lät bättre än första gången, men det såg ganska illa ut. Jag själv höll på att halka på ett brunnslock det första jag gjorde och sedan gick det bara utför. (nästan)Hela kåren gjorde fel tre gånger i rad - om marschen inte blir avslagen när det tar slut börjar den om från början igen, men denna regel sket majoriteten i. Som tur var var tuttitrumslagarna beredda att dra igång mellanmarsch, annars hade vi skämt ut oss rejält. Framme på borggården gjorde jag min sämsta figversion hittills. Mamma T berättade senare för sina barn att hon punktmarkerat mig i tron att jag var YM T och att hon undrat varför YM T gått så mycket fel och hoppat runt så mycket i första halvan. Det undrade jag också.
Tillbaka hemma på slottet fick vi först en liten utskällning av Lt L för vår dåliga uppsikt på stavtecken och sedan en av Lt K för vår slöa exercis. Han tyckte att vi såg bakfulla ut och att det här var det värsta han hittills sett AMK prestera. Å andra sidan såg han till att lyfta oss igen och få oss att inse att nu kan det bara bli bättre - och det kommer bli fantastiskt.
På kvällen var det åter dags för fys med Sg T. De som inte sprungit milen under hans ledning fick chansen att göra det samtidigt som vi andra spelade fotboll och varvade med löpning. Lt K har tidigare varit innne på att han hatar bollsporter och att han brukar förbjuda det på sina plutoner. Nu vet vi varför. En slagverkare i tuttiledet ramlade så illa att han fick en spricka i armen och gipsades dagen därpå. Lt K var inte glad.

Torsdag
På förmiddagen repade vi igen och efter lunch lastade vi in våra saker i bussen för att rulla mot Jönköping och Svensk Blåsmusikfestival. Tillsammans med kollegorna i LDK och TRK inkvarterade vi oss på ett vandrarhem i Huskvarna. För en gångs skull var jag förutseende och gick och lade mig tidigt, vi låste till och med dörren till rummet. Just den detaljen kom jag att ångra när jag morgonen efter fick höra vad som hänt under natten. Trumkåren hade varit uppe och knackat på alla dörrar och väckt alla AMK-are de fick tag på. Sedan hade de överlämnat klenoder som gått i arv mellan AMK och TRK sedan 90-talet. Samlingen har visserligen utökats och förändrats under årens lopp men traditionen lever. I egenskap av förste bäckmongo och den minst pryda i sektionen har jag nu blivit ansvarig för pp-örngottet. Planen är att det under året ska ersättas av ppp-påsen.

Fredag
Vårt jobb i Jönköping drar igång. En parad och en sittande konsert. Paraden höll på att knäcka mig och min bäckkolega. Eftersom vi var en slagverkare kort flyttade vi fram solotrumman till tutti, men han kunde inte svenska mellanmarscherna - där vi har paus - så vi manglade amerikanska mellanmarscher längs hela paradvägen. Aj aj, värkande axlar. Dessutom blev det lite extra spännade eftersom YM R lyckats glömma sin uniform i Strängnäs (vad den gjorde där är ett mysterium).
Trots att vi klarade av både parad och konsert under dagen hade vi ganska mycket fritid så vi kunde gå runt och lyssna på andra orkestrar och titta på mer eller mindre lyckade uniformskreationer. Själva bytte vi uniform inte mindre än fem gånger, varav fyra gånger i bussen och en gång på vandrarhemmet. På kvällen skjutsades vi in till stan iförda m/87 för att lyssna på danska livgardet. En trevlig konsert och en ännu trevligare avslutning på kvällen i sällskap med yrkesmusiker och underbefäl. Den nya skålningsfrasen i AMK är Jönköping, Jönköping! eller Jönköping, då!

Lördag
Ny dag, ny parad. Återigen en bäckmördaromgång. Efter lunch övade vi inför kvällens tattoo. Det kändes lite märkligt att befinna sig på skolgården vid Per Brahe-gymnasiet igen. Sist jag var där hade jag röd uniformsrock och gick fig till Överste Backlund, Norrlandsfärger, Indiana Jones, JungelGeorge och Sagan om Ringen . Jag minns fortfarande det sista jag hörde innan vi gick in den gången: Let's go kick some ass! Vi trodde ju såklart att vi skulle kunna överglänsa AMK, TRK och självklart Engelholm Marching Band (vi hävdar i alla fall fortfarande att vi knäckte de sista, och vi har inte kommit över att de fick åka till Globen).
Nåväl, när vi vällde in på arenan såg vi till att snäppa upp oss lite och rätta till det som blev fel under repetitionen. en hel del småmissar, javisst, men Kn B var ändå stolt som en tupp. En extra eloge till Mu Sold M som tog sig igenom föreställningen med gipsad arm.

Söndag
Dags att ta farväl av kollegorna, städa rummet och packa bussen igen. Hemma på slottet ställde Lt R in fredagsrutinen och permissionuppställningen och släppte oss direkt efter lunch.


Nästa period kommer bli lång och slitig - mer än två veckor. Det hela kommer sig av ett statsbesök från Kina som resulterade i indragen permission. Vi går dessutom in i juni och riktig högsäsong. Nästa vecka är fullklottrad: första dagen (osdag) är rep och MX men sedan fortsätter det med audiens på torsdag, vaktparad på fredag, parad och sittande konsert i Örebro (RUM-festivalen) på lördag med sen hemtransport och sedan vaktparad igen på söndag. Vi ska dessutom ge oss i kast med hinderbana tillsammans med Sg T. Han är helt övertygad om att ingen kommer att skada sig så länge man gör på rätt sätt (vilket geni han är ibland, eller hur?) men samtidigt uppmanar han oss att använda försvarets skor eftersom de kan komma att ta en del stryk. Låter typiskt farligt tycker jag. Om skorna blir förstörda kan jag inte låta bli att undra vad som händer med fötterna inuti dem.  Den som lever får se, kanske blir vi en paradmusikkår bestående av krymplingar.