Fältövning: Ovissheten
Det är ingen slump att musiksoldaters stridsutbildning inte smäller så högt bland övriga soldater. Den fälttjänst som rymts i år har inbegripit baskerprovet och slutövningen. Lt K hade tänkt att vi skull få i uppdrag att bevaka någonting men konstaterade att vi inte var utbildade i bevakning så vi fick helt enkelt leka krig istället. Det vi fått veta om vår GSU-helg på förhand var att den skulle ägnas helt åt skjutning. Vi skulle skjuta för märken och medaljer, inget annat. Att det på veckoprogrammet stod att alla måltider skulle utspisas i terrängen berodde helt enkelt på att det går fortare så. En vecka innan fick vi veta att nattpermissionen mellan två av dagarna var indragen och då tog spekulationerna fart. De avfärdades dock ganska effektivt med argumentet att vi skulle vara på skjutbanan hela dagen och ingen skulle få chansen att slå runt på stan och försätta sig ur stridbart skick.
Perioden började lugnt och sansat med inventering av den personliga materielen, packning av strids- och trosspackning (den uppgiften satte verkligen griler i huvudet på alla stackars musiksoldater som alltid fylls av ångest när det kommer till fälttjänst) och städning av plutonsförrådet varvat med repetition av det lilla figget. Gardesbataljon och femte skvadron hade besöksdag och tyckte det var lämpligt att vi var med som en liten guldkant. Efter spelningen blev det ganska uppenbart vart den där nattpermissionen tagit vägen. Vi kan väl säga att den bestämde sig för att campa i skogen.
Det hela började med att vi lastade lastbilen med tältutrustning, trosspackningar och mat. Sedan låste vi ut vapnen och gjorde oss klara för avmarsch ut på övningsområdet. Vi stannade till och åt mat vid det som skulle bli första tropps lägerplats. När andra tropp fortsatte sin vandring sprang vi fram som tomtenissarna på julafton och lastade snabbt och tyst ut nödvändig förläggningsmateriel ur lastbilen. När resningen och kamoufleringen av tälten var klar var det redan mörkt och svårt att hitta i lägret. Det hände ett antal gånger att jag irrade runt lite efter mina nattliga vaktpass på väg mellan poststället och tältet.
Innan striden kunde dra igång på allvar var vi ju såklart tvungna att ladda våra magasin med ammunition så lagom när lägret var färdigt traskade vi raskt tillbaka in mot gardet. Vi fick veta att vi skulle stöta på ett hinder av något slag och att vi måste ta oss förbi det på något vis. Den första lilla motgången som fick hjärtat att hoppa upp i halsgropen var en bil vi mötte som fick oss att kasta oss ner i diket. Det riktiga hindret kom när vi skulle in på området. För det första var vägen upplyst och för det andra var den yttre grinden stängd. Efter en tids överläggning med tänkbara alternativ som att gå runt och gå in genom stora grinden eller ringa våra kontakter i vakten för att få dem att öppna märkte vi att det skulle gå att krypa under grinden. Sagt och gjort. Det jobbigaste med hela situationen var att vi var ett lätt byte där vi krälade i ljuset från gatlyktorna. Men det gick bra.
Inne i Sofieros skjuthall möttes vi av Lt K som repeterade Ladda, Patron ur och skytteställningar. Vi fick också ta isär och sätta ihop våra vapen en gång innan vi fyllde två magasin med lösplugg och gav oss av ut i natten igen.
På väg hem blev vi sedda av andra tropp som gömde sig i skuggorna, men vi märkte inget, utan gick lugnt vidare.
Under den här övningen infördes ett nytt moment sedan baskerprovet: patruller av olika slag. Hela natten tillsattes små patruller som utförde spaningsarbete mot grupp tre och fyra, soldater blev skadeskjutna i benet och bars hem på bår och hela tiden smög LT K obemärkt runt i skogarna och iakttog vårt arbete. Senare berättade han att han lärt sig det ena och det andra både om oss och om sig själv.
Dag två inleddes med frukost och rivning av förläggningen. Allt lastades in i lastbilen igen och sedan bar det åter av till Sofiero. Hela dagen ägnades åt skjutövningar ledda av Lt R och Lt K. När mörkret föll bröt vi upp och gick tillbaka in på området där fältövningen Ovissheten till slut blåstes av och vi fick börja vårda upp materielen igen och låsa in våra vapen för natten.
Nästa morgon vaknade vi i våra egna mjuka sängar, gick upp, klädde på oss och drog oss åter tillbaka till Sofiero. Denna gång för att genomföra en prisskjutning med valda övningar ur skjutboken. En liggande utan stöd, en knästående, en knästående på tid och en stående på tid. Även om det kanske inte gick så bra för all tror jag att de flesta tyckte det var roligt att prova de olika ställningarna och övningsmomenten. När vi var klara med vår insats drog jag mig tillbaka, bredde ut liggunderlaget , svepte in mig i värmejackan och stängde av mikrofonerna på hörselskydden. Är man tillräckligt trött går det att sova var som helst, även om sexton personer avlossar fyra skott var inom sju sekunder trettio meter bort.
När alla skott avlossats och protokollen skrivits stod det klart att två lyckliga musiksoldater får pimpa sina uniformer på finalkonserterna, den ena med Arméns Skyttemärke i Silver och den andra med Arméns Skyttemedalj i Silver. Bra jobbat!
Perioden började lugnt och sansat med inventering av den personliga materielen, packning av strids- och trosspackning (den uppgiften satte verkligen griler i huvudet på alla stackars musiksoldater som alltid fylls av ångest när det kommer till fälttjänst) och städning av plutonsförrådet varvat med repetition av det lilla figget. Gardesbataljon och femte skvadron hade besöksdag och tyckte det var lämpligt att vi var med som en liten guldkant. Efter spelningen blev det ganska uppenbart vart den där nattpermissionen tagit vägen. Vi kan väl säga att den bestämde sig för att campa i skogen.
Det hela började med att vi lastade lastbilen med tältutrustning, trosspackningar och mat. Sedan låste vi ut vapnen och gjorde oss klara för avmarsch ut på övningsområdet. Vi stannade till och åt mat vid det som skulle bli första tropps lägerplats. När andra tropp fortsatte sin vandring sprang vi fram som tomtenissarna på julafton och lastade snabbt och tyst ut nödvändig förläggningsmateriel ur lastbilen. När resningen och kamoufleringen av tälten var klar var det redan mörkt och svårt att hitta i lägret. Det hände ett antal gånger att jag irrade runt lite efter mina nattliga vaktpass på väg mellan poststället och tältet.
Innan striden kunde dra igång på allvar var vi ju såklart tvungna att ladda våra magasin med ammunition så lagom när lägret var färdigt traskade vi raskt tillbaka in mot gardet. Vi fick veta att vi skulle stöta på ett hinder av något slag och att vi måste ta oss förbi det på något vis. Den första lilla motgången som fick hjärtat att hoppa upp i halsgropen var en bil vi mötte som fick oss att kasta oss ner i diket. Det riktiga hindret kom när vi skulle in på området. För det första var vägen upplyst och för det andra var den yttre grinden stängd. Efter en tids överläggning med tänkbara alternativ som att gå runt och gå in genom stora grinden eller ringa våra kontakter i vakten för att få dem att öppna märkte vi att det skulle gå att krypa under grinden. Sagt och gjort. Det jobbigaste med hela situationen var att vi var ett lätt byte där vi krälade i ljuset från gatlyktorna. Men det gick bra.
Inne i Sofieros skjuthall möttes vi av Lt K som repeterade Ladda, Patron ur och skytteställningar. Vi fick också ta isär och sätta ihop våra vapen en gång innan vi fyllde två magasin med lösplugg och gav oss av ut i natten igen.
På väg hem blev vi sedda av andra tropp som gömde sig i skuggorna, men vi märkte inget, utan gick lugnt vidare.
Under den här övningen infördes ett nytt moment sedan baskerprovet: patruller av olika slag. Hela natten tillsattes små patruller som utförde spaningsarbete mot grupp tre och fyra, soldater blev skadeskjutna i benet och bars hem på bår och hela tiden smög LT K obemärkt runt i skogarna och iakttog vårt arbete. Senare berättade han att han lärt sig det ena och det andra både om oss och om sig själv.
Dag två inleddes med frukost och rivning av förläggningen. Allt lastades in i lastbilen igen och sedan bar det åter av till Sofiero. Hela dagen ägnades åt skjutövningar ledda av Lt R och Lt K. När mörkret föll bröt vi upp och gick tillbaka in på området där fältövningen Ovissheten till slut blåstes av och vi fick börja vårda upp materielen igen och låsa in våra vapen för natten.
Nästa morgon vaknade vi i våra egna mjuka sängar, gick upp, klädde på oss och drog oss åter tillbaka till Sofiero. Denna gång för att genomföra en prisskjutning med valda övningar ur skjutboken. En liggande utan stöd, en knästående, en knästående på tid och en stående på tid. Även om det kanske inte gick så bra för all tror jag att de flesta tyckte det var roligt att prova de olika ställningarna och övningsmomenten. När vi var klara med vår insats drog jag mig tillbaka, bredde ut liggunderlaget , svepte in mig i värmejackan och stängde av mikrofonerna på hörselskydden. Är man tillräckligt trött går det att sova var som helst, även om sexton personer avlossar fyra skott var inom sju sekunder trettio meter bort.
När alla skott avlossats och protokollen skrivits stod det klart att två lyckliga musiksoldater får pimpa sina uniformer på finalkonserterna, den ena med Arméns Skyttemärke i Silver och den andra med Arméns Skyttemedalj i Silver. Bra jobbat!
Kommentarer
Trackback