Musikutbildningsveckan

Den gångna perioden har ängnats helt åt musik och samvaro med våra yrkesmusiker. Vi har spelat i ett antal olika ensembler, för min del en serenadensemble (en flöjt, två oboer, två klarinetter, två horn och två fagotter) och en barocktrio med två oboer och en fagott. Den tid som inte tagits upp av ensemblerepetitioner har ägnats åt övning, enskilda lektioner och masterclasses. De stunder vi har varit hemma på gardet har vi roat oss med att iaktta de nyinryckta på fjärde skvadron. Från vårt fönster har vi bra utsikt in i deras korridor och jag kan rapportera att de har uppställning så gott som hela tiden och så fort de ska förflytta sig en sträcka längre än en meter springer de. Jag inte låta bli att känna medlidande med de små stackrarna. Det var hemskt att vara nyinryckt.
En av kvällarna under veckan bestämde Sg T att det minnsann var dags för fys igen och eftersom det var lite väl mörkt för en löprunda i skogen fick vi åter packa stridspackningen för att kunna gå ut och gå med full stridsutrustning. Ungefär en timme efter avmarsch kom vi fram till målet som visade sig vara vår egen buss. Grupp fyra hade fått med sig ett brev där sergeanten talade om att nyckeln låg på vänster bakdäck. Vi fick också instruktionen att gå in, äta kvällsmål och titta på medföljande film. En stund senare kom självaste Sg T springande och körde hem oss igen.
Den sista kvällen av utbildningsveckan anordnade vi en intern konsert så att alla ensembler fick visa upp vad de gjort under veckan. De som gick hem mest var slagverkarna som spelade ett stycke skrivet av en ur de egna leden och messingssextetten Micke B and the horny horns, denna kväll utan Micke B, alltså bara kåta. Mmm!. De spelar på gamla klassiska svenska instrument såsom esskornett och ventilbasun. De är en spontan ensemble som spelat ihop ett tag nu. Efter sin första repetition kom de hem och var helt lyriska och vi andra tänkte att det här måste verkligen vara något speciellt. Sedan kom de dragande med sin första inspelning och nog var det speciellt alltid, fast kanske inte på det sätt som vi hoppats. Närhelst någon sätter på den ekar fortfarande skratten mellan väggarna i logement ett. Det är med glädje jag säger att de har utvecklats.
Efter det sista numet fortsatte kvällen med fest och musikquiz. När vår konsertlokal stängdes drog vi över till Kungsholmen och fortsatte vårt festande tills den sista pendeln bot Bålsta gick. På väg hem till Livgardet föll den första snön i Stockholm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback