Hets och panik
Ett ord som jag verkligen lärt mig att använda och hata/älska under min värnplikt är hets. Man kan hetsa om allt, städning, mat och ombyte. Just hets är också ett bra ord för att sammmanfatta den gångna perioden. Vad sägs om att rivstarta med att gå figget på en gropig gräsmatta med ÖB som viktigaste gäst för att sedan hoppa in i bussen som åker mot ett rep i Sickla som sträcker sig till efter middagen? Resten av perioden fortsatte på ungefär samma sätt. Innan vi hann reagera hade vi kommit fram till den tid som finns tryckt i vårt generalprogram för hösten 2007, och dessutom avverkat fyra sidor i det. Stortorgskonsert - där AMK 04 lyckades ha återträff, Operapärlor på Skäret - där det bara bjöds på en operapärla, Gripsholmskonsert - en sittande konsert som förvandlades till stående med utantillmusik eftersom våra notställ blåste till formation plockepinn, och Musik på slottet - en konsert som benämndes "Bland pukor och trumpeter i kunglig miljö" och innehöll två pampiga stycken och resten opera. I farten hann vi också avverka två högvakter och två heldagar med rep. De två repdagarna innebar lediga kvällar så hela plutonen jublade. Vi är inte vana vid att ha kvällstjänster om vi inte är på turné.
Den här perioden har också inneburit förändringar i livet som musiksoldat i Arméns Musikkår, både en bra och en dålig. Jag börjar med den som är bra: Vi har fått våra båtmössor! Glassmössa, båtmössa, tofsmössa, kärt barn har många namn. Det viktigaste är att den har en röd tofs som alltid dinglar i överkant av synfältet. Att de dröjde så länge beror på svårigheter att få fram just de åtråvärda röda tofsarna, men nu är de äntligen här och ska alltid bäras till M/Ä. Basker är inte längre reglementerad huvudbonad till denna uniform.
Visst skrattade vi åt befälen i våras, Fu K framstod som helt dum i huvudet när han jagade runt i varenda tygaffär för att försöka hitta fyra röda gardintofsar som furirerna kunde använda till sina mössor, vi skämdes nästan ögonen ur oss på marschtåget då truppförarna sprang runt offentligt i denna vedervärdiga kreation och vi hoppades i smyg att de röda tofsarna aldrig skull komma. Men det är som med allt nytt - det behövs en tillvänjningsperiod. Nu älskar vi våra båtmössor och har dem på oss så ofta vi kommer åt.
Den tråkiga förändringen är att Sg O har lämnat oss nu. Självklart ordnade vi en stor fest för honom med tårta och en stor presentkorg som innehöll:
Böcker. En hel del krigsrelaterat men vi valde också några bara för att vi tyckte att titlarna passade in på den tänkte läsaren, Okrossbar och Chefer från helvetet.
Ansiktsfärg. Grön såklart.
Hårgelé. Nu har han världens chans att skaffa en vettig civilfrisyr.
Djungelvrål och en murgröna. En liten hälsning från TRK 06/07 som var väldigt roade av hans M/90 Djungel.
Boll med heffaklumpar på. Ryktet sade att en karriär som idrottslärare kanske står på lur. Vi soldater tyckte att det var en god idé.
Ahlgrens bilar. Helt enkelt för att jag hade ett vagt minne av att han tyckte om dem.
Tjeckiskt öl med tillhörande ölkorv. Någon sde att tjeckiskt öl gick hem så vi köpte allt som systemet märkt med den tjeckiska flaggan.
Finska pinnar. Ett skämt med ursprung i vår tältresningsövning utanför kasernen.
T-shirt. Nästan lika röd som baskern. Vad som stod på tröjan när märkpennan väl vandrat laget runt är det ingen annan än Sg O som vet. Vi hoppas att han vågar använda den någon gång.
Golfstrumpor. Troligen blir det en hel del golfande när han inte behöver se efter oss längre. Jag ska inte uttala mig om färgvalet.
Visst kommer Sg O att lämna ett tomrum efter sig men när man tjänstgör som musiksoldat finns ingen tid till att tänka efter. Det är bara att finna sig i det som händer och hetsa vidare till nästa uppställning.
Den här perioden har också inneburit förändringar i livet som musiksoldat i Arméns Musikkår, både en bra och en dålig. Jag börjar med den som är bra: Vi har fått våra båtmössor! Glassmössa, båtmössa, tofsmössa, kärt barn har många namn. Det viktigaste är att den har en röd tofs som alltid dinglar i överkant av synfältet. Att de dröjde så länge beror på svårigheter att få fram just de åtråvärda röda tofsarna, men nu är de äntligen här och ska alltid bäras till M/Ä. Basker är inte längre reglementerad huvudbonad till denna uniform.
Visst skrattade vi åt befälen i våras, Fu K framstod som helt dum i huvudet när han jagade runt i varenda tygaffär för att försöka hitta fyra röda gardintofsar som furirerna kunde använda till sina mössor, vi skämdes nästan ögonen ur oss på marschtåget då truppförarna sprang runt offentligt i denna vedervärdiga kreation och vi hoppades i smyg att de röda tofsarna aldrig skull komma. Men det är som med allt nytt - det behövs en tillvänjningsperiod. Nu älskar vi våra båtmössor och har dem på oss så ofta vi kommer åt.
Den tråkiga förändringen är att Sg O har lämnat oss nu. Självklart ordnade vi en stor fest för honom med tårta och en stor presentkorg som innehöll:
Böcker. En hel del krigsrelaterat men vi valde också några bara för att vi tyckte att titlarna passade in på den tänkte läsaren, Okrossbar och Chefer från helvetet.
Ansiktsfärg. Grön såklart.
Hårgelé. Nu har han världens chans att skaffa en vettig civilfrisyr.
Djungelvrål och en murgröna. En liten hälsning från TRK 06/07 som var väldigt roade av hans M/90 Djungel.
Boll med heffaklumpar på. Ryktet sade att en karriär som idrottslärare kanske står på lur. Vi soldater tyckte att det var en god idé.
Ahlgrens bilar. Helt enkelt för att jag hade ett vagt minne av att han tyckte om dem.
Tjeckiskt öl med tillhörande ölkorv. Någon sde att tjeckiskt öl gick hem så vi köpte allt som systemet märkt med den tjeckiska flaggan.
Finska pinnar. Ett skämt med ursprung i vår tältresningsövning utanför kasernen.
T-shirt. Nästan lika röd som baskern. Vad som stod på tröjan när märkpennan väl vandrat laget runt är det ingen annan än Sg O som vet. Vi hoppas att han vågar använda den någon gång.
Golfstrumpor. Troligen blir det en hel del golfande när han inte behöver se efter oss längre. Jag ska inte uttala mig om färgvalet.
Visst kommer Sg O att lämna ett tomrum efter sig men när man tjänstgör som musiksoldat finns ingen tid till att tänka efter. Det är bara att finna sig i det som händer och hetsa vidare till nästa uppställning.
Kommentarer
Trackback